Världens bästa affärsidé

Följande text skrev jag den 5e september 2003 för eventuell publikation i en svensk tidning. Såvitt jag kommer ihåg skedde aldrig det, och eftersom jag nyligen oväntat stötte på den på en gammal del av hårddisken återpublicerar jag den här nu. Man kan tycka att den är väldigt aktuell med tanke på att straffskatten på inspelningsbar media - hårddiskar m.m - höjs igen den 1e april

I veckan som gick annonserade Universal ut att de ska sänka priserna på CD-skivor. Detta skapade enorma rubriker, och kommentarerna har genomgående varit att äntligen har musikbolagen förstått. Det har alltid sagts att just höga priser orsakat den utbredda piratkopieringen - iaf av de som själva kopierar. Tidigare i somras slog sig den amerikanska musikbranschorganisationen RIAA för bröstet och utropade en delseger i kampen mot den illegala kopieringen av musik på nätet - tydligen har antalet musikbytare minskat med nästan en tredjedel från april till juni. Enligt RIAA berodde en stor del av detta på att de börjat dra enskilda musikbytare inför domstol. Logiskt sett borde detta leda till ökad skivförsäljning. Musikbolagen har alltid sagt att det är det enkla utbytet av musik på nätet som orsakat minskad försäljning. För att detta ska vara sant ska alltså försäljning av musik på fysisk media gått upp under samma period. Inte. En analytiker noterade i veckan att även om antalet personer som synligen byter musik på nätet minskat, så har minskningen av antalet sålda skivor som pågått sedan Napsters storhetstid accelererat under samma period - tvärtemot vad som borde hänt om den förhärskande tesen att kopiering av musik på nätet har en direkt koppling till antalet sålda skivor skulle vara sann. Så hur kommer det sig att Universal går ut och sänker priset på skivorna? Det skulle krävas en stor ökning av antalet sålda skivor för att sänkningen ska betala sig. Visst vore det enklare om musikbolagen istället kunde ta ut någon form av skatt av alla i världen oavsett om de kopierade musik, köpte musik eller ens lyssnar på musik istället? Det är precis vad de gör. Redan 1999 började flera länder - däribland Sverige - införa en extra avgift på inspelningsbart media. Den extra avgiften går oavkortat till musikbranschen, oavsett om de tomma CDR-skivorna du köper ska användas i backupsyfte eller bränna musik på. Det är den mest geniala affärsidé jag vet. Troed Sångberg, 2003-09-05